Något du kanske inte vet om mig är att jag inte bara jobbar som ledarskaps PT utan även är musiker. Mitt huvudinstrument är slagverk som jag spelat i 45 år. Slagverk, och då framförallt trummor av olika slag, skiljer sig från andra, mer tonala instrument på många sätt. Den främsta skillnaden är mellanrummet – tystnaden – pauserna mellan noterna. Hos ett tonalt instrument så ser musikern på noten hur länge den ska klinga innan nästa not kommer. Om takten är 4/4 så ska varje fjärdedelsnot klinga i tid, just en fjärdedel innan nästa fjärdedelsnot kommer.

För trummare är det annorlunda. Varje slag är i sig precis lika långt som ett annat, för du kan inte slå ett längre slag än just ett slag, så det är i mellanrummet som rytmiken och musiken sker. På bilden nedan ser du hur noterna fördelar sig. Du kanske känner igen den från musikundervisningen i skolan. En helnot, blir två halvnoter som blir fyra fjärdedelar, som blir åtta åttondelar, sexton sextondelar och så vidare. Men varje not är just ett slag som är lika långt i tid som det tidigare, oavsett hur de skrivna noterna ser ut. Oavsett hur länge eller hur kort jag måste vänta på att slå nästa slag. Så det är just i mellanrummet, i tystnaden, som musiken sker.

Inom musikteori är det alltså inte noterna i sig som skapar musikalisk upplevelse, utan spänningen mellan dem – pauserna, fördröjningen, rytmisk variation och det som inte spelas men ändå hörs, som man känner i kroppen. På liknande sätt fungerar mattering; det är inte alltid något som sägs. Inte alltid något som görs. Ofta sker det i det som inte sägs – men ändå märks. I pausen före ett svar. I blicken som dröjer kvar. I handen som inte greppar, men finns där – öppen. Det är där, i tystnaden mellan orden, som betydelsen bor.

Precis som musik uppstår i mellanrummet mellan noterna, uppstår känslan av att vara sedd, behövd och bekräftad – i mellanrummet mellan våra handlingar, ord, tankar och idéer. Det är inte den ständiga aktiviteten som skapar närvaro, utan vilan däremellan. Inte bara det vi gör – utan hur vi är med varandra i det vi inte gör.

Tystnaden är inte tom. Den är full av lyssnande. Full av möjligheten att bli hörd.

I mellanrummet finns en öppenhet. Ett mellan där något kan uppstå. Där vi inte pressar in vår nästa replik, utan bjuder in en annan. Där vi inte bara väntar på vår tur att tala, utan verkligen väntar in den andra. Det är där mattering bor – i detta svävande, nästan osynliga fält. I övergången mellan två andetag. I tystnaden före ett erkännande. I stillheten efter ett misstag, där förlåtelse kan få rum att slå rot. Det är därför mattering är något mer än handling. Det är en känsla som växer i relationens mellanrum. I det vi delar, men aldrig helt kan hålla fast.

Vi lever och verkar i en tid där kraven på ledarskap är både tydligare och mer komplexa än någonsin. Effektivitet, hållbarhet, innovation och engagemang – det moderna ledarskapet förväntas bära allt detta samtidigt. Men mitt i alla strategier och verktyg, glöms något fundamentalt ofta bort; känslan av att vara betydelsefull. Att spela roll. Att vara sedd, behövd och bekräftad – inte bara för det man gör, utan för den man är.

Mattering handlar om att uppleva sig själv som viktig i andras ögon – som någon vars närvaro, tankar och bidrag faktiskt gör skillnad. Det är en grundläggande psykologisk drivkraft och samtidigt ett socialt klimat som vi tillsammans skapar. Den goda nyheten är att mattering inte kräver stora systemförändringar eller avancerade insatser. Den kräver något mycket enklare – men långt ifrån lätt – mellanrum.

Mellanrummet som ledarskapsarena

Många teorier om ledarskap fokuserar på vad vi gör – beslut, mål, struktur och kommunikation. Mattering fokuserar istället på hur vi är med varandra – särskilt i det som inte syns direkt; i pausen före ett svar, i tystnaden efter en svår fråga, i blicken som dröjer kvar efter ett möte, i de små gesterna, nyanserna, andrummet mellan ord och handling.

Det är frestande att förstå mattering som något som enbart uppstår i direkta handlingar – att det är genom bekräftelse, synliggörande, konkret inkludering eller verbal uppmuntran som känslan av att vara betydelsefull för andra uppstår. Men vi glömmer ofta just mellanrummet.

Det är där mattering uppstår. Inte i flödet av aktiviteter – utan i närvarons kvalitet. Mattering är inte något som tydligt kan formuleras i ett styrdokument eller en policy. Mattering är något som märks, som känns och som förmedlas kroppsligt och relationellt.

Ett matteringbaserat ledarskap handlar inte om att bli en perfekt ledare. Det handlar om att bli en sann ledare. En ledare som bär det ansvar som relationer kräver – och som gör det genom att ge plats åt andra att få känna sig verkligt betydelsefulla. Det är inte alltid synligt och inte alltid mätbart. Men det är alltid avgörande. Och det börjar precis här – i mellanrummet.

Neuropsykologiskt finns det stöd för detta. Människans känslighet för mikrosignaler – subtila förändringar i ansiktsuttryck, kroppsspråk, röstläge och timing, är väl dokumenterad. Vårt sociala nervsystem läser av dessa signaler snabbare än vårt medvetna tänkande hinner formulera en tolkning. En fördröjning på ett par hundradelar av en sekund i någon annans reaktion kan aktivera upplevelsen av att vara oviktig – eller dess motsats – att vara sedd.

Mattering sker alltså inte enbart i kommunikativa yttranden, utan i kommunikativa mellanrum. I det utrymme som inte fylls med information, utan med närvaro. Det handlar om vilket utrymme någon ges, men också hur detta utrymme hålls.

Inom den fenomenologiska traditionen talar man om intentionalitet – att medvetandet alltid är riktat mot något. Men mattering kräver mer än riktning. Det kräver att den andra inte bara är objekt för vår uppmärksamhet, utan subjekt i sin egen rätt, som vi förmår att möta utan att vilja förklara, kategorisera eller använda.

Här uppstår mellanrummet som ett slags kontemplativt fält. Ett utrymme där vi tillfälligt avstår från att veta, förstå och reagera. Ett fält av icke-vetande som tillåter den andre att existera på egna villkor. Det kräver emotionell disciplin att vistas där. Att inte fylla tomheten för snabbt. Att inte svara innan den andra hunnit tänka färdigt. Att inte reducera det mellanmänskliga till innehåll och prestation.

Mellanrummet i en relation blir därför ett mått på vår mognad, inte minst i ledarskap. En chef som omedelbart fyller varje tystnad, som söker lösningar innan problemet ens formulerats, som svarar snabbt för att visa sig kompetent, missar det verkliga samspelet. Mattering som ledarskapsprincip kräver närvaro i det processuella. Det kräver att man stannar kvar i det osäkra tillstånd där relationen ännu inte stabiliserats – och litar på att det i sig är meningsfullt.

Sociologen Arlie Hochschild har visat hur känsloregler – kulturellt styrda normer för vad man får känna och uttrycka – formar våra sociala beteenden. Men mattering, när det är äkta, kräver något som ligger under dessa regler, en grundläggande mänsklig responsivitet. En öppenhet för den andres subjektivitet som inte är styrd av nytta, utan av erkännande.

Och här är mellanrummet avgörande. Det är endast där, i frånvaron av omedelbar nytta eller tydlig funktion, som äkta responsivitet kan prövas. Vi vet om vi är betydelsefulla först när någon stannar kvar i tystnaden med oss – inte för att de måste, utan för att de vill. Det är i den pausen, i den inlyssnande hållningen, som människans existentiella betydelse för en annan blir verklig.

Att skapa mattering är därför inte att lägga till fler åtgärder, utan ofta att ta ett steg tillbaka. Att ge plats snarare än att fylla den. Att tillåta det ofärdiga, det halvsagda eller det emotionellt komplexa. Det är att erkänna mellanrummets värde – inte som något som behöver överbryggas, utan som något som i sig bär på mening.

Varför är just mattering – särskilt som ett mellanrum – överlägset andra teorier?

Om man vill leda mer matteringbaserat så måste vi alltså se till tomrummet. Vad fyller vi det med? Och varför? Och hur ska vi få den matteringbaserade organisationen på plats? I sammanställningen nedan (som jag verkligen tycker att du ska spara) får du svar på varför, hur och vad du ska göra samt vilken effekt ditt görande får. Du får reda på varför mattering är överlägset alla andra teorier, hur mattering fungerar samt exempel på konkreta och tillämpliga handlingar i vardagen. Jag beskriver även vad ditt förändrade handlingssätt får för effekt eller vad det möjliggör för individ, grupp eller organisation.

1. För att mattering föregår allt annat.

De flesta psykologiska och sociologiska teorier tar sin början i beteenden, reaktioner, mål eller behov. Mattering däremot adresserar något mer grundläggande – känslan av existentiell betydelse i en relation. Det är inte ett tillstånd vi når efter att andra behov blivit uppfyllda – det är en förutsättning för att vi ska kunna uppfatta andra behov som meningsfulla att ens försöka tillgodose.

Inom Maslows behovstrappa (som egentligen inte var en trappa alls…) har detta ofta tolkats som en del av tillhörighet, men modern forskning – särskilt av Zach Mercurio och Gordon Flett – visar att mattering är ett oberoende, mer grundläggande fenomen. Utan mattering saknar motivationen grund.

Varför:Människor behöver känna att de spelar roll – inte bara för sin uppgift, utan för helheten. Utan den känslan minskar ansvarstagande, initiativ och motivation.

Hur: När du visar att varje person är viktig i sig, inte bara som funktion, skapar du en grundtrygghet som påverkar allt samspel.

Gör detta i din ledarroll:

– Ta dig tid att säga ”Jag är glad att du är här idag” – utan att koppla det till prestation.

– Inled möten med kort närvaro-runda: ”Hur är det att vara du idag?”

– Avsluta samtal med ”Är det något du behöver från mig för att känna att du spelar roll i det här?”

Reflektionsfråga:

Hur ofta visar jag att jag ser personen bakom rollen?

Teamövning:

Gör en runda i teamet: “Vad får dig att känna att du spelar roll här?”

2. För att mattering är både ömsesidigt och individuellt

Till skillnad från modeller som fokuserar på antingen det inre (ex. självkänsla) eller det yttre (ex. relationsbeteenden), sammanfogar mattering båda. Det är en känsla som uppstår i samspelet mellan hur jag uppfattar mig själv och hur jag uppfattar att andra uppfattar mig. Den är alltså inte bara internaliserad, utan resonant – den kräver ett svar från omvärlden. Den kräver ett mellanrum.

Varför: Du kan tro att du visar uppskattning – men det är först när den andre upplever det som det faktiskt blir verkligt.

Hur: Mattering kräver ett verkligt gensvar. Du behöver spegla individens unika bidrag, inte bara säga “bra jobbat”.

Gör detta i din ledarroll:

Fråga: “Vad får dig att känna dig mest betydelsefull på jobbet?”

Bekräfta något konkret och personligt: “Jag uppskattar att du alltid fångar upp när någon annan halkar efter.”

Skapa en rutin där du varje vecka uppmärksammar en individs påverkan.

Reflektionsfråga:

Ser jag verkligen varje medarbetare – eller tenderar jag att se resultat?

Teamövning:

“En sak du gjort den här veckan som påverkat mig är…” (kör en runda i teamet)

3. För att mattering tillför dimensionen av ömsesidigt ansvar i relationer.

Inom relationsteori finns många starka modeller: anknytningsteori, transaktionsanalys, icke-våldsamma kommunikationsmodeller. Men de tenderar att fokusera på trygghet, kommunikationsstil eller konfliktlösning. Mattering tillför frågan: är du viktig i mitt liv – inte bara trygg, utan central?

I mellanrummet visar sig denna betydelse inte som funktion utan som närvaro. Det är inte vad jag gör för dig – utan hur jag bär dig i mitt inre fält av uppmärksamhet. I pedagogik är detta grunden för trygg lärandemiljö: elever lär inte av den som bara informerar – de lär av den som ser dem som viktiga.

Varför: Relationer fungerar inte på envägskommunikation. När medarbetare får påverka och känna sig viktiga för helheten så ökar ansvarstagandet.

Hur: När du bjuder in till delaktighet, spegling och ägarskap skapar du en kultur där människor bär varandra.

Gör detta i din ledarroll:

Skapa tid för “vad har varit meningsfullt för dig i veckan?”

Låt teamet regelbundet lyfta varandras styrkor.

Fråga: “Vad vill du bidra med framåt, utifrån det du är bra på?”

Reflektionsfråga:

Delar jag ansvar – eller delegerar jag bara uppgifter?

Teamövning:

Välj ut ett möte i månaden där agendan är: “Vad bär vi tillsammans?”

4. För att mattering är neurologiskt spårbart – och evolutionärt rimligt.

Människans nervsystem är socialt kalibrerat. Stephen Porges polyvagala teori visar att vårt autonoma nervsystem söker efter säkerhet i relation, det vill säga hur människors sociala samspel och respons på stress styrs av det autonoma nervsystemet och visar på sambandet mellan kroppsliga reaktioner, tankar och känslor. Vi scannar omedvetet om vi är sedda, erkända och inkluderade. Mattering är det sociala nervsystemets grundsignal – du spelar roll. När denna signal uteblir aktiveras vårt försvar. Vi reagerar inte bara med skam eller osäkerhet – vi börjar koppla ur empati, tillit och motivation.

Mattering som modell förklarar därmed varför klassiska motivationssystem – belöning, ansvar, makt – ofta misslyckas när känslan av att vara betydelsefull saknas. Ingen extern belöning kan väga upp en intern känsla av att inte spela roll.

Varför: När vi upplever att vi inte spelar roll, går vi i stressläge. Då slutar vi vara nyfikna, öppna och kreativa.

Hur: Mattering reglerar vårt sociala nervsystem – och gör att vi vågar vara oss själva.

Gör detta i din ledarroll:

Tala långsamt och ge plats för tystnad.

Använd ögonkontakt och kroppsspråk som visar att du är närvarande.

Bekräfta känslor – inte bara fakta: “Det låter som att det tog på dig – tack för att du säger det.”

Reflektionsfråga:

Hur reagerar jag på andras känslor? Har jag modet att stanna kvar i dem?

Teamövning:

“När kände du dig tryggast i teamet den senaste månaden – och varför?”

5. För att mattering är kontextoberoende men relationsberoende.

Teorier som Self-Determination Theory, Grit, Flow eller Growth Mindset är kraftfulla – men ofta beroende av yttre ramar som prestation, målsättning eller återkoppling. Mattering är inte bundet till kontexten, utan till relationen. Du kan känna mattering i ett sjukhusrum, i ett klassrum, i en konflikt, i ett ledningsmöte – om det finns ett mänskligt gensvar som säger du är nödvändig här.

Det gör mattering till en bärande princip snarare än ett verktyg – något som skapar bärighet oavsett yttre villkor.

Varför: Det är inte vad vi gör utan hurvi är tillsammans som avgör. Mattering fungerar i svåra samtal, i vardagen likväl som i kris.

Hur: Det krävs inte perfekta förutsättningar – bara att vi ger varandra utrymme.

Gör detta i din ledarroll:

Visa att vardagsmötet är viktigt: “Jag uppskattar att vi fick den här stunden.”

Lyft små saker spontant: “När du log mot henne i korridoren – det räknas.”

Säg “jag ser dig” även när det inte är planerat.

Reflektionsfråga:

Gör jag rum för betydelse i det lilla – eller väntar jag på rätt tillfälle?

Teamövning:

“En vardaglig sak som gjorde skillnad för mig i veckan…” (delningsrunda)

6. För att mattering adresserar både det som är synligt och det som är dolt.

I organisationsteori är mycket fokus lagt på struktur, kultur, strategi och tydlighet. Det är nödvändigt – men det missar det mest kraftfulla, nämligen de mikrosignaler vi sänder ut. Den som upplever mattering kommer bidra, stanna och stå kvar. Den som inte gör det – oavsett hur många en-till-en som hålls – kommer dra sig undan, mentalt checka ut eller börja söka efter mening någon annanstans.

Mattering förklarar det osynliga arbetsmiljökapitalet som ligger under alla mätbara parametrar.

Varför: Det är inte bara siffror som skapar resultat – det är relationer. Och relationer bygger på att känna sig viktig.

Hur: Mattering ökar lojalitet, vilja och ansvar – inte genom kontroll utan genom känslomässigt kapital.

Gör detta i din ledarroll:

Lyft insatser som annars inte syns: “Jag såg att du städade undan i köket – det gör att vi trivs här.”

Inför “veckans bidrag” där något litet men betydelsefullt lyfts upp.

Fråga: “Vilka delar av din insats här märks – och vilka märks inte?”

Reflektionsfråga:

Vilket är mitt teams osynliga arbete – och hur kan jag synliggöra det?

Teamövning:

“Vilka är våra dolda hjältar – och vad säger det om vår kultur?”

7. För att mattering är ett etiskt förhållningssätt och inte bara en känsla.

Mattering är inte bara något vi känner. Det är något vi väljer att ge. Det är ett ställningstagande – att skapa mellanrum där en annan människa får träda fram i sin fulla komplexitet, utan krav på omedelbar funktion. Det är att ge plats, och att låta platsen vara bärande och inte tom.

Det gör mattering till en form av praktisk etik – en vardaglig moralisk hållning som går bortom principer och in i all praktik. Det är skillnaden mellan att behandla någon korrekt och att behandla någon som oumbärlig. Det är det enda vi aldrig kan kräva – men alltid kan ge.

Varför: Det handlar inte bara om att “göra rätt” utan om att vilja bidra till att andra människor upplever sin betydelse.

Hur: Mattering är att skapa mellanrum där andra får finnas fullt ut – utan att behöva prestera eller förklara.

Gör detta i din ledarroll:

Träna dig på att inte avsluta samtal – lämna plats för andras avslut.

Fråga: “Vad tänker du – innan jag säger mitt?”

Modellera mattering: visa att du ser andra även när det inte är formellt.

Reflektionsfråga:

Är mitt ledarskap ett erkännande av andras betydelse – eller ett krav på prestation?

Teamövning:

“När kände du att någon chef eller kollega lät dig vara viktig – utan att du behövde bevisa det?”

Marie är en otroligt driven organisationskonsult med massvis med kreativa idéer och praktiska lösningar. Hon stöttar och ger råd i frågor med bred kompetens och stort kunnande. Hon är enkel att samarbeta med och lämnar en alltid på gott humör och full med inspiration. Rekommenderas å det varmaste. Klient

När du nu läst, reflekterat och kanske till och med testat några av förslagen i detta material, har du klivit in i en annan typ av ledarskapsrum. Ett rum där det inte längre räcker med att förstå vad som behöver göras – utan där det avgörande är hur du äri relation till andra människor.

Du har också sett att mattering inte är ett tillfälligt modeord. Det är inte ett nytt koncept bland många andra – det är en förklaringsmodell som skär igenom mycket av det vi intuitivt vet, men inte alltid kunnat sätta ord på:

Att människor slutar försöka långt innan de lämnar.

Att ansvar inte tvingas fram – det ges.

Att tystnad kan bära mer än ord.

Att det viktigaste i ledarskap sällan går att visa i en PowerPoint men att det alltid känns i ett rum.

Mattering är inte ett verktyg – det är ett förhållningssätt. Det är ett beslut om att varje relation i din ledarvardag bär ett frö av antingen tillhörighet eller frånkoppling. Och att du har kraften att välja vilket.

Detta utbildningsbrev har erbjudit dig sju dörrar in i mattering som ledarskapsprincip – med förklaringar, konkreta beteenden och arbetsmaterial. Men arbetet med mattering slutar inte här. Det pågår i varje samtal du leder, varje team du formar, varje mikrosignal du sänder.

Och det bästa? Det kräver inte mer tid. Det kräver bara mer medvetenhet! Så nästa gång du står inför en svår fråga, en låg energi i teamet, en relation som skaver – ställ dig inte bara frågan Vad ska jag göra? Fråga dig också: Vad saknas i mellanrummet här? Kanske är det där svaret finns.

Några sista ord…

Gör mattering till något du återkommer till.

Gör det till samtalsämne i dina chefsgrupper.

Gör det till en del av ditt språk.

Men framför allt – gör det till en del av hur du bemöter andra människor i ditt ledarskap.

Därifrån skapas det som bär – människor som vill, som stannar, som vågar. Och det börjar – som alltid – i mellanrummet.

Ha en skön och matteringfylld vecka och kom ihåg att mattering är det som gör dig till den ledare du själv vill ha!

Och en sak till: vill du ha stöttning på vägen så finns jag dels IRL, bara hör av dig, eller så kan du skriva samtalskort i kommentarerna så skickar jag kloka samtalskort att använda på jobbet direkt till dig! Är vi inte kontakter så kan det krävas att vi connectar först!

Marie